Desillusionerad

tänk att det ska vara så fruktansvärt lätt att gå från att vara glad, kanske nästan lycklig till att bara vilja ligga under täcket hela dagen, käka glass och gråta.

jag menar, helt ärligt, jag har inte gjort något för att förtjäna att bli behandlad såhär. jag kanske inte är världens bästa människa. men jag är i alla fall ärlig, något som tydligen verkar vara väldigt svårt för en del andra.