Kul att man är så känslomässigt stabil...
Men att gråta i en sisådär 20-30 minuter utan någon uppenbar anledningen är nyttigt har jag hört?
Jag vill inte vara sån här, men tydligen så är jag det, bara att acceptera liksom. Jag vet egentligen inte varför jag gråter, läste igenom en massa av min och J:s sms konversation förut... kanske är därför jag började gråta. Jag är livrädd för att bli sårad, och grejen är den att han skulle kunna såra mig, väldigt mycket.
Jag har gråtit betydigt mer över betydigt mindre saker, den dagen Magnus (ni vet, den där Magnus som ja, är Magnus) berättade att han skaffat flickvän, jag grät och jag grät och jag grät... och över vad egentligen? Såhär i efterhand låter det fruktansvärt onödigt, men just då var jag sjukt deppig.
Och det finns en stor skilland på J och Magnus, J gillar mig faktiskt, ganska mycket tror jag. Och jag gillar honom. Och vi har träffats, visserligen bara en gång, men det gör ändå ganska så stor skillnad. Och som sagt, han vet nog inte själv hur mycket han skulle kunna såra mig.
Så jag antar att jag gråter i förebyggande syfte typ, jag gråter för att jag är rädd för att bli sårad, vilket kanske låter lite dumt, men nu är det så det är. Usch för känslor! :-(
Jag vill inte vara sån här, men tydligen så är jag det, bara att acceptera liksom. Jag vet egentligen inte varför jag gråter, läste igenom en massa av min och J:s sms konversation förut... kanske är därför jag började gråta. Jag är livrädd för att bli sårad, och grejen är den att han skulle kunna såra mig, väldigt mycket.
Jag har gråtit betydigt mer över betydigt mindre saker, den dagen Magnus (ni vet, den där Magnus som ja, är Magnus) berättade att han skaffat flickvän, jag grät och jag grät och jag grät... och över vad egentligen? Såhär i efterhand låter det fruktansvärt onödigt, men just då var jag sjukt deppig.
Och det finns en stor skilland på J och Magnus, J gillar mig faktiskt, ganska mycket tror jag. Och jag gillar honom. Och vi har träffats, visserligen bara en gång, men det gör ändå ganska så stor skillnad. Och som sagt, han vet nog inte själv hur mycket han skulle kunna såra mig.
Så jag antar att jag gråter i förebyggande syfte typ, jag gråter för att jag är rädd för att bli sårad, vilket kanske låter lite dumt, men nu är det så det är. Usch för känslor! :-(
Kommentarer
Trackback
