Desillusionerad

Karolinska läroverket!

Imorse när jag var ute och gick med Henrietta så gick jag (självklart) förbi karro, och då såg jag ingen mindre än vår älskade Christer som precis skulle börja en lektion i klassrummet på hörnet, 306 tror jag att det är. Jag kan ärligt säga att jag blev väldigt sugen på att försöka kolla vad han tänkte göra, eventuellt hitta ett bra ställe att stå på och kolla på typ en del av lektionen.

Jag saknar Christer, och jag saknar karro, visst, vi gick i skolan hela tiden och vi var faktiskt tvugna att göra saker då. Men i alla fall, det var liksom kul, där lärde man sig i alla fall saker...