Desillusionerad

Jag tänkte att det kanske var dags att ta och skriva något igen, har inte skrivit på några dagar. Har haft folk här ända sen i tisdags, så ja, det har inte funnits så mycket tid. 

Line har sovit här i två nätter, bara för att hon kunde, jag menar, vi har ju ändå varit lediga. Ibland så måste jag säga att det är ganska så skönt att gå på universitetet, fast det finns ju dom som pluggar, massor. Jag personligen kan inte komma på ett enda yrke som är värt det, det finns inget som jag drömmer om att bli så mycket att det skulle vara värt att plugga hela tiden. Då skulle jag nog faktiskt hellre jobba på McDonalds eller ICA i resten av mitt liv. 

Just nu så är jag, ja, jag vet inte, jag har aldrig känt riktigt såhär som jag gör nu tror jag. Jag vet inte om jag arg, deppig, glad... jag vet ingenting. Jag kan ärligt säga att jag mest känner mig förvirrad större delen av tiden, och jag gillar det inte. Jag beter mig lite som jag gjorde innan också, som jag betedde mig i våras, jag skulle kunna vara mycket värre, än så länge så har jag inte börjat ha sex med allt och alla (men tanken finns där), men jag är helt klart ja... lite knäpp. 

Jag vet inte, jag vet inte om det är bra eller dåligt eller vad det är. Jag har valt att acceptera det för vad det är, go with the flow så att säga. Daniel kommer till Örebro på måndag, jag ska träffa honom, jag känner att jag behöver det, för min psykiska hälsas skull. Jag kommer förmodligen att kunna träffa honom på tisdag också, hoppas jag iaf, jag skulle behöva det också.

Men men, mitt liv just nu ladies and gentlemen, en stor fet röra!